Jag har en vän som kallar mig för bebis, lilla bebisen. att jag då alltså beter mig som en bebis, o jag har alltid sagt nääädå. sånt håller inte jag på med. men idag tror jag att jag fick det bekräftat. det ÖSREGNAR UTE. ingen buss går som den ska, jag börjar jobba kvart i 9. och kan inte ta mig till jobbet, ringer till mamma med gråten i halsen och säger att jag tänker fan inte GÅ i regnet ända bort till jobbet, det är as långt förövrigt. och jag blir arg på mamma, för att jag inte får min vilja igenom (haha, ännu ett bevis att jag beter mig som en bebis, ringer mamma om lov) att stanna hemma, så jag slänger på luren. den bästa mamman i världen ringer upp mig o säger att hon hämtar mig o kör mig till jobbet.

detta inlägget låter negativt, men jag vill bara berätta att min mamma är bäst i hela världen (så känner ju säkert alla om sina mammor) men min mamma är bäst i hela världen/jorden/universum. jag älskar henne så mycket och hon ställer ALLTID upp för mig. hon försöker alltid hålla humöret uppe, och är hon nere så säger jag alltid "allting löser sig mamma, det gör de alltid" och när jag är nere så säger hon alltid "vad är det du brukar säga, jo att allting löser sig!!" och det gör de alltid, för vi har varandra. och jag kan inte vara mer än lycklig över att ha henne. jag blir till och med tårögd när jag skriver om det.

MAMMA, jag älskar dig, du är världs bäst, förlåt att jag beter mig som en bebis ibland.


sen förövrigt så är låten med Swedish House Mafia - One världens goaste låt, partyparty.


xoxo

mahlin