forgive and forget

nuuuu, ska jag snart åka och jobba, 12.30 - 17.15, måste ju försöka ta alla tider jag kan, finns ju inga mer jobb i denna världen verkar det som. jag hade gärna velat åka utomlands i några månader, leva som au-pair, se hur det är att leva i en annan miljö, i ett annat land, med ett annat språk och med andra människor. men jag vill heller inte lämna det jag har här, mamma, pappa, bror, pojkvän och alla vänner. jag vet att ifall saker och ting är som det ska vara så finns alla kvar, men jag vågar nog inte riktigt än lämna min trygghet och flyga själv. jag vill ju knappt inse att jag är 18 år och att jag anses som en vuxen kvinna, hur sjukt är inte det egentligen?! men meeeeen, jag får väl se vart dagarna tar mig, men mina drömmar står kvar!

nu ska jag borsta tänderna och dra mig mot bussen, woho! kan inte säga att jag har lust, men money är skönt att ha :)


xoxo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0